Teknik I:

Spotmätning, Hur vi gör:

1 Vi ställer in ”Spottmätning” på kameran
2 När vi har valt ett motiv och skall exponera, har vi ett finger på ”Plus- och Minusknappen”.
3 Efter det vi mäter på, bedömer vi sedan hur vi ställer Plus eller Minus.


En väldigt viktig del som ingår i att fotografera är hur vi kan exponera vår bild.
Vi tänker många gånger att bildexponeringen är en kompromiss mellan hur vi
avbildar ljusa och mörka motivdelar i våra bilder. När vi går tillbaks till den
analoga fotografin ser vi att just exponeringen var väldigt viktig och helst skulle
vi inte exponera fel, så vi efteråt blev tvungna att med många ”knep” försöka
rätta till ett allvarligt fel.

Nu med den digitala fotografin har jag en känsla av att vi ”hällde ut barnet
med badvattnet”. Det kan tyckas väldigt enkelt att rätta till exponeringsfel,
efteråt i datorn och i Photoshop. Visst kan det gå bra och vi får aldrig veta
om exponeringen var korrekt från början. Tyvärr har nog kunskapen om hur
vi kan exponera en bild korrekt tappats bort och litteratur i ämnet exponering
är inga ”bästsäljare”. Det kan vara intressant att läsa Ansel Adams teknikböcker
i ämnet och fundera över vad han anser vara viktigt.

Han delar upp bilden i en 9(10) stegs gråskala, som baserar sig på motivets
gråskala och bildens. Det är intressant att han poängterar att om bilden
omfattar 9 steg, så kan ögat endast tillgodogöra sig, urskilja och bestämma
materialets beskaffenhet på 5 steg. I mitten av dessa 5 steg befinner sig
”normalgrått”. Ja, faktiskt så kan ögat inte uppfatta texturen hos motivet
mer än två steg mot svart och två steg mot vitt från ”Normalgrått”.

Vi kan direkt föra över dessa 5 steg till motivet. När vi nu tänker skapa bilder
med kameran med inriktning på en för oss korrekt exponering, måste vi
använda kamerans inställning ”Spotmätning”. Vi har läst vår kameramanual,
så vi vet att det vi med ”Spotmätning” mäter på, återges som just ”Normalgrått”,
så det är inte så svårt.

Vi kan nu sluta tänka oss att exponeringen är en kompromiss, för vi bestämmer
oss för vad som skall vara det viktigaste att exponera rätt i motivet. När vi väl
har bestämt oss kan vi resonera så, att nu när vi bestämt oss, så får de andra
delarna i motivet bli som de är, för i alla fall det viktigaste skall nu bli riktigt.
Ja, vi kunde resonera så att där efter är eventuella problem snarare ljussättnings-
frågor för motivet eller för bilden i Photoshop.

Ibland är det inte så lätt att bestämma sig för det den viktiga delen i motivet eller vilken del
av motivet som skall återges som normalgrått. En första regel kan vara att ansikten är viktiga.
Så ansikten skulle vi exponera rätt. Men nu inträder ett problem för nästan inget ansikte är
”Normalgrått”, så nu måste vi välja hur mycket ljusare eller mörkare ansiktet på bilden skall
vara. Ja, det blir enkelt vi använder ”Plus och Minus knappen”, när vi mäter och sedan
exponerar ansiktet.(Ansel Adams ansåg att ett vanligt europeiskt ansikte kan vara 1 ½ steg
ljusare än ”Normalgrått”).
Det finns ett intressant exempel då vi fotograferar ett ansikte i motljus. Kan vi då
exponera ansiktet helt rätt? Nja eller svaret blir nej, för i motljus stänger sig våra
pupiller sig mer, så hur det än är så upplever vi ansikten som mörkar i motljus.
Kanske kan vi se detta exempel som avsteg från regeln?

Jag sammanfattar tekniken:

1 Vi använder ”Spotmätning” och vi mäter på det ”viktigaste” i bilden, som vi vill få
rätt exponerat.

2 Nu måste vi bestämma vilken exponeringston eller steg vi önskar och om detta
viktigaste skall få, t ex. ett steg över eller kanske ett halvt steg under normalgrått.
Det är inte svårare än så och resten kan få bli en ljussättningsfråga.

Nu följer ett exempel på en tillämpning av denna kunskap. Vi skall fotografera ett brudpar.
Bruden är klädd i vit klänning och brudgummen i svart kostym. Vi förstår genast problemet
då vi önskar materialåtergivning i båda textilierna. Det är helt klart mer än 5 bländarstegs
skillnad mellan dem, men hur skall vi göra? Men om vi exponerar efter ett mellanvärde,
”Normalgrått”, mellan dem, kan vi ha otur och den svarta kostymen exponeras 1 steg
under gränsen. Vi måste då välja det minst besvärliga alternativet och exponera efter
den svarta kostymen och med minus 2, för teoretiskt sett är det i de svarta tonerna
vi har störst svårigheter att visa ”materialåtergivningen” i. Det är mycket bra att vi har
dessa kunskaper med oss vid fotograferingar, för nu förstår vi värdet av att om så
behövs kunna använda RAW-formatet, som kan ge oss mer än de fem bländarstegens
möjligheter. (Normalgrått är en yta, färg eller s/v, som reflekterar 18 % ljus)

 

Vira bruk

   

Vi uppfattar spelmannens väst som nästan helt svart, men när vi förstorar upp den,
ser vi att den inte är det, men ljusmässigt befinner den sig i det rödmarkerade
området i histogrammet.

Nu när vi vet, kan vi kanske också hantera situationen om vi har två lika viktiga objekt
i vår bild. Ja, vi gör en enkel mätning på båda och räknar ut bländarstegen mellan dem
och har nu ett underlag för vidare beslut, kanske om att minskad kontrasten hos kameran.